Gävlebocken nerbränd igen

foto: Isidora Kovijanic

foto: Isidora Kovijanic

Krönika: Inte nog med att det är en tradition att varje första advent sätta upp en bock som ska pryda Slottstorget i Gävle. Det är dessutom en tradition att bränna ner eller på något annat sätt förstöra den. I år hände det igen. Den så kallade Gävlebocken brändes ner bara några timmar efter invigningen. Tröttnar inte folk tillsist? Tydligen inte. Detta år har Gävlebocken 50-årsjubileum och nästan alla år sedan 1966 har en del människor glatt sig åt att förstöra den fina bocken. Vanligast är att bränna ner den men genom åren har folk försökt sig på lite olika strategier. 1973 blev bocken stulen av en man som ville ha den på sin bakgård. Ett annat exempel är 1976 när den blev påkörd och därmed kollapsade.

För drygt en timme sedan hade jag inte ens hört talas om den. Det var när mina vänner diskuterade om den tragiska händelsen som jag uppmärksamt började lyssna. Intresserad som jag var letade jag efter mer fakta om det på internet. Massvis av känslor och tankar väcktes. Jag började fundera över hur man har mage att förstöra ett så fint arrangemang. Jag förstår faktiskt inte hur man har mage att förstöra något överhuvudtaget. Vad vinner man på det? Inget. Snarare förlorar man oerhört mycket. Jag undrar om sabotörerna är medvetna om hur oerhört mycket arbete som lagts ner på den och för att inte tala om hur mycket pengar som brann upp för skojs skull. Dessutom tycker jag synd om alla människor som har längtat hela året efter att få se den. Det är trots allt inte varje dag man har chans att se en tretton meter hög och sju meter lång bock.

Jag vet själv hur förbannad och ledsen jag var när min familjs bil förstördes. Jag, min mamma och mina yngre syskon hade bestämt oss för att bada. Vi var inte borta särskilt länge men det var länge nog för att ena bilrutan skulle ryka. Eller när min pojkväns hjälm blev uppbränd. Det var en relativt dyr mopedhjälm så att köpa den var ungefär detsamma som att kasta pengarna i sjön med tanke på vad som hände med den. Tröttnar inte folk tillsist? Tydligen inte.

Foto: Isidora Kovijanic

Foto: Isidora Kovijanic

 

Felicia Lavesson

Kommentera